What's wrong in my head??~

Okej.. jag har tänkt ta upp ett litet ämne.. en sak som bara har hoppat upp
i mitt huvud den senaste veckan och att jag är så stolt att jag inte gjorde som jag tänkte!
Men jag tänker att ta det lite från början..
För mer än en månad sedan hände en tråkig sak. Jag blev riktigt ledsen och förstörd.
Jag ville inte inse vad som hade hänt för att det kändes så overkligt, jag trodde
aldrig att jag skulle få hamna i denna situationen. 
Det gjorde så ont och mitt hjärta knäcktes på mitten.
Jag blev lämnad.. lämnad på ett sätt som är oacceptabelt. 
Enligt mig. Men kanske inte enligt andra.
Det plingade till i min mobil och där var ett slut på en underbar historia
som nästan precis hade börjat.
Trodde att jag drömde en mardröm eller att jag bara inbillade mig.
Men så var det inte.. så ofattbart och jag kunde inte sluta att grubbla och tänka på det.
Den som hade lyst upp mitt liv och trista vardagar till något 
mycket roligare, lyckligare och finare.
Kändes som om han kom och hämtade mig i mörkret och gav mig glädje.
Glädje, Skratt och tårar. Jag var mycket tacksam och lycklig!
Vi delade mycket ihop men kanske inte tillräckligt nog.. var kanske för mycket begärt?
Jag gick ofta och grubblade, tänkte om hur han tyckte om mig och varför just jag som fick
umgås med en sådan underbar människa, en människa med vackert leende, varmt hjärta
och ögon vackra isblåa. Kändes som om man frös fast och tiden bara stannade.
Det växte fram nått..


Det tog slut lika fort som allt började känns det som. Det som finns kvar är minnen om alla
fina stunder jag fick uppleva och en stor saknad efter att få vara där igen.
Men jag vet ingenting längre, det är så känsligt och komplicerat.
Jag minns allt som vi har sagt och gjort ihop.
Nu helt plötsligt.. i veckan som var så kom jag på en idé som säkert många har gjort
och kanske gör, och det är saker man gör för att glömma och tro att allt ska bli bra.
Skulle ha åkt iväg över helgen. 
Till en kille bara för att jag trodde att jag skulle glömma *******.
Men jag åkte aldrig.. jag klarade inte av det. Det kändes fel. Jag tänkte bara på den andra
och jag tyckte att det är fel, var något fel i mitt huvud denna gångna veckan.
Att jag ens bara tänkte tanken är vidrigt av mig. Fel att ens tänka tanken. Tycker jag.
Jag kan bara inte och vill bara inte göra det mot honom.
För jag vill vara med honom. Ingen annan!
Det växte fram något för *******. 
Det som växte fram kallas Kärlek!~ ♥