.:.:..Cry baby..

En blick kan fånga upp mer än vad man kan tro.
Jag har nu varit helt såld sedan sju månader tillbaka.
Känslan har blivit starkare med tiden och jag har blivit mer otålig under tiden av min osäkerhet,
och inte kunnat inse hur allt ligger till. Varit blind. Jag har försökt.
Jag vet inte vad som är rätt eller om det är värt det hela. Tanken gör ont, skaver i bröstet på mig.
Minnen, platser, doften, känslan.. ja allt fångar upp mig så att jag känner mig fängslad.
Känslan är i själva verket helt underbar, men att inte veta något och att vara 
osäker gör det negativt?
Tror att det har gått för långt nu.
Jag borde ha lyssnat på det du sa till mig från första början, men jag ville ge det en chans.
Jag ger inte upp för lätt.
Att veta att du inte längre traskar på Ronnebys gator gör lite ont.
Men det finns inget jag kan göra. Man ska inte hålla fast en duva som vill flyga och vara fri.
Bara till att släppa den fri om det är det den vill, och om man älskar. 
Kanske var allt för mycket begärt?
Du har inte varit dum, utan det har jag. 
För att jag borde ha lyssnat på dig från första början då du sa det i mitt face 
och inte haft dessa stora förhoppningarna.
Förlåt.~ G.R ♥