2012年08月29日 - !~

Godmorgon allihopa! Hoppas att ni har sovit gott. Själv hade jag svårt att somna inatt.
Låg vaken till två någon gång. Det var fullmåne i natt och den stod så att det lyste rakt 
in i min lägenhet där jag ligger och sover. Lite läskigt men samtidigt mysigt med månen.

Nu sitter jag och äter frukost och om en liten stund så ska jag dra ner till stan.
Möte på Arbetsförmedlingen klockan tio.
När jag fixade min frukost nu i morse så kom jag på det att jag faktiskt var på Arbetsförmedligen
för exakt ett år sedan också. Då var det ett möte om en skola och vi satt i grupp.
Det var då jag möttes av en is-blå blick och kunde inte låta bli att kontakta denna personen.
Lite nervös var jag, men det gick bra. Haha~
Tiden går så fort. Om bara tiden kunde stanna upp någon gång så man hinner stanna 
och tänka och hinna med om vad som sker. Saknar vissa stunder. 
Mycket kan hända på ett år. Det har jag fått bevisat nu. ♥ [/]

Nu måste jag skynda på med frukosten för att jag måste gå snart.
Efter mötet så ska jag hämta ut ett paket för att jag fick en postavi igår.
Tror det är mina Maskerad/ Cosplay-kläder inför festen på fredag!~ ^_^
Chu~

Cry~

Far away..~

Har försökt allt.. tvingat mig till det, men det är inte så enkelt.
Inte alltid lätt att lägga saker bakom sig och blicka framåt.
Finns ofta en känsla som får mig att känna att någonting saknas.
Jag vill inte känna någonting egentligen.. inte längre för att jag vill inte vara ledsen mera.
Kan ta tid att verkligen släppa och inse att det inte längre är värt det,
men samtidigt finns tankarna om att man inte ska ge upp det man verkligen vill ha.
Allting har en mening. Detta var menat. Träffen var menad och det vi hade var menat.
Kanske sätts allt bara på prov nu?
Jag vill inte ha det så här. Jag vill ha dig hos mig igen. Känna din närhet.
Men nu känns det som om du är för långt borta. Så långt borta att du är för svår att nå..

Why..?~

En Saknad..~

Jag vet att klockan är ganska mycket just nu men jag kan inte sova.
Ligger och vrider & vänder, tankarna bara spökar i huvudet på mig..
Jag förstår inte hur man kan sakna någon så mycket att det gör ont?

Det har snart gått 4 månader och jag har fortfarande inte glömt, det är svårt!
Saknar närheten. Känns konstigt att fördröja tiden av våran tid ensam.
Saknar att få vara dig nära, att sitta i TV-soffan med dig sena kvällar och se dig 
dricka din Cocacola vanilj och höra ditt härliga skratt.
Men nu finns du tyvärr inte kvar här. Du är nu 28 mil bort och vi har knappt kontakt längre.
Det är så tråkigt. Hur jag mycket önskar och vill så kommer du aldrig till 
att vara hos mig igen. Det känns så..
Det ända som finns kvar av dig är minnen, en låt som har satt sig i min hjärna,
en kvarglömd cd-skiva, foton, bilder som dyker upp när jag tänker på dig,
din doft när jag tänker på dig, gåvor och en enorm längtan & saknad.
Jag tror inte att du förstår hur mycket jag tycker om dig. 
Vart jag än befinner mig så är det alltid dig mina ögon letar efter. 
Varje gång du log mot mig eller varje gång du såg mig in i ögonen så visste jag 
anledningen till varför jag tycker om dig så mycket.
Det förstör mig att jag är så feg och inte vågar vara ärlig och berätta eller ge dig tydligare signaler.
Jag vill inte förlora dig, du har mitt hjärta, och det är upp till dig om du väljer att ha det.
Du är min anledning till varför jag kämpar och hur jag har lärt mig hur det verkligen känns
när det är äkta. Och jag ger inte upp förens jag har dig. Och jag vet mycket väl
att det inte är så enkelt för dig heller. Men du vet vart du finner mig och här kommer 
jag till att stanna ett tag till!~

Jag saknar dig, Jag saknar oss!~